Om UlLinEk

Hur det började

Det började med en skalpell, en OH-film, linnetyg, textilfärg och ett kreativt behov. Sedan vidare via en kurs i fotoscreen. Köksbordet blev för litet och jag förhandlade mig till ett eget rum i huset. Två rum. Tre rum. Får jag ha tryckverkstad i garaget? Tyglager. Färdiglager.
Handtryck på Linne. Formgivna smycken i silver och brons. Ullgarner och stickbeskrivningar. 
Ja, snart har vi inte plats att bo i huset för alla hyllor, kartonger, tygrullar och tryckramar.
Det tar inte slut. Nya tekniker kommer till. Det här med ulltovning verkar kul! Det borda gå att kombinera tryck, tovning och stickning…
Strumpfabrik!? Alla behöver banne mig riktigt bra strumpor!
 

Vem är jag?

Född i mitten av 60-talet och med rotsystemet i Piteå. Flyttade ner till Mellansverige i början av 80-talet för studier och hölls kvar av kärlek och arbete. Jag har jobbat på ett och samma industriföretag i olika befattningar sedan 1990 och varit chef för olika enheter sedan 1995. I mars 2011 tog jag ett vågat beslut: Att hoppa av mitt välbetalda högstatusjobb och bli "textilkonstnär" på heltid. Det blev ett slags livs-experiment. Med stöd av min sambo bygger vi nu upp vårt avtryck i den Gotländska myllan: Gotlands Strumpfabrik. 
 
En vän skrev i ett mail: ”Du är ju helt sanslös... tänk om man kunde koppla dig till en generator, du skulle kunna försörja en medelstor svensk småstad med hushålls el.”
Ja, å ena sidan. Men jag kan också vara genuint lat och totalt koppla bort rådande kaos. Det är nog min räddning.
 

Varför?

Det är svårt att säga varför jag håller på med det här. Jag blir lätt obekväm när någon frågar. Det är ju rena vansinnet. Men det är något jag drivs av. Det är en tillfredsställande att ha kontroll över hela kedjan från idé till färdig produkt. För att inte tala om känslan när det faktiskt visar sig att det finns någon där ute, som är beredd att betala för att få det jag gjort! Det smörjer egot att fortsätta. Leta efter nya idéer. Orka resa sig efter ett misslyckat projekt.
 
Tro mig, jag har gjort många sådana misslyckade projekt. Jag har sparat de flesta av dem i kartonger; stora och många kartonger. En stickmaskin som jag inte vet hur man använder, men som då kändes väldigt nödvändig att köpa. Tänk om jag på förhand skulle kunna veta vad som kommer att lyckas. Det vore bra, men kanske också tråkigt?
 
Min sambo ger mig ny inspiration med sina produktionstekniska hjälpmedel och sina idéer på hur man kan göra istället… Ingenting är omöjligt. Hur svårt kan det vara? Elektrisk påtningsmaskin och tovningsmaskin. Ett gigantiskt termostatreglerat färgkar för ullfärgning. När det känns som tyngst med havererade strumpstickningsmaskiner tröstar han med "det är ju bara mekanik", det är klart att vi löser det. Å, det gör vi!
 

Mina ”Jag vill…”

…förgylla din tillvaro genom mina vardagliga bruksföremål med positiva tryck
…ge dig avslappnande stunder för dig själv med stickor och ullgarn
…dela med mig av den positiva känslan av att ha tillverkat något själv
…värma och smycka dig med mina färdiga produkter
…påverka miljön så lite som möjligt, därför använder jag mig av miljövänliga färger och kemikalier
…värma dina fötter
 
Jag visste inte vart jag var på väg när det började.
Nu vet jag att jag inte är framme.
Jag har fortfarande inte en aning om vart jag skall.
Men, jag vet att jag kommer dit.
Och, då kommer jag att veta var jag är.
(Ulrika Ek 2008)
Drift & produktion: Wikinggruppen
Produkter
Övrigt